FN kritiserar Sverige för att överförskriva antidepressiva läkemedel till barn (2023)

ST-läkaren Adrian Desai Bostrom går in i väntrummet och ropar namnet på nästa patient. En pojke i tidiga tonåren reser sig upp från en stel stol med sina föräldrar. Väggarna är gula som majonnäs och skyltar hänger i taket för att ge människor rätt orientering. På taket ovanför Desai Boström finns inskriptionen "Barn- och ungdomspsykiatri".

De kommer in i Desai Boströms arbetsrum. Inuti pratar pojken och hans föräldrar om vad som hänt, den hjälp de har fått hittills och pojken delar med sig av hur han känner. Han gick först på en vårdcentral, fick kognitiv beteendeterapi och remitterades sedan till BUP där han fick träffa en psykolog som remitterade en läkare för medicinering. Läkare som Desai Boström spelar först in när pojken har passerat alla dessa instanser.

– Det vore bättre att gå till en läkare först som ska göra en bedömning, ta blod och sedan göra någon sorts kategorisering av vilken vård som är lämplig för patienten. Inom barn- och ungdomspsykiatrin är det tvärtom, säger Desai Boström. som även forskar om bipolär sjukdom och psykisk ohälsa hos unga.

Pojken är ett exempelom patienterna som Desai Boström träffar som ST-läkare inom barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm. Han menar att antidepressiva läkemedel ofta skrivs ut utan ordentlig övervakning eller i så små doser att ingen bra effekt kan förväntas.

– Hos en person med lindrig depression har den här typen av läkemedel i princip bara biverkningar, det fungerar bara på personer med svårare former av depression, säger Adrian Desai Bostrom.

– Den biologiska biten är i dagsläget ofta eftersatt inom barn- och ungdomspsykiatrin. Delvis på grund av läkarbristen. Väldigt få specialister arbetar på BUP.

Det har gått tio årAntalet barn under 17 år som tar antidepressiva läkemedel ökade med 190 procent.

Detta oroar FN:s kommitté för barnets rättigheter. I sin granskning av Sveriges efterlevnad av barnkonventionen, som publicerades i mars, skriver utskottet bland annat att man också med oro noterar omfattningen av depression, ångest och självskadebeteende hos barn, samt långa väntetider för psykiatrisk behandling.

– Vi kritiserar att föräldrar inte är tillräckligt informerade om alternativa medicinska behandlingar. Det måste bli bättre, säger Bragi Guðbrandsson, expert på barns rättigheter vid FN-kommittén.

Bragi Guðbrandsson är expert på barnrättsfrågor på internationell nivå och var samordnare för FN:s kommitté för barnets rättigheters nyligen genomförda granskning av Sveriges efterlevnad av barnkonventionen. När DN når islänningen är han i Karlstad för att tala på Barnrättsdagarna som arrangeras av Allmänna Barnhusstiftelsen.

Han säger att medlemmarna i kommittén för barnets rättigheter inte är emot användningen av antidepressiva läkemedel hos barn när inget annat fungerar.

– Men droger ska aldrig vara förstahandsvalet för att övervinna barns problem eftersom de medför flera risker. Det finns bevis på en ökad risk för självmord och vi vet ännu inte hur dessa läkemedel kommer att påverka barn på lång sikt.

Johan Reutfors undersökte hur förskrivningar av antidepressiva barn skiljer sig i de nordiska länderna och visade att förskrivningarna i Sverige är betydligt högre. Uppgifterna han tittar på visar hur många gånger drogen har tagits ut. Han menar att det inte står något om hur länge personen har tagit drogen eller varför. SSRI behandlar inte bara depression, utan även diagnoser som stress, social fobi, tvångssyndrom och panikattacker.

"Vi har sett att man i Sverige slutar stoppa antidepressiva läkemedel två till tre gånger på ett år", säger Johan Reutfors, överpsykiater och forskare vid Centrum för drogepidemiologi vid Karolinska Institutet.

Han menar att de olika sätt som vården är organiserad på i olika länder skulle kunna bidra till en hög förskrivningsgrad i Sverige.

– I Norge är det starkare riktnummer än i Sverige. I Sverige finns en rekommendation att denna typ av medicinering ska ges som en del av specialistvården. Det är därför vi skriver ut fler läkemedel, vilket också kan bero på att vi har fler specialister. En allmänläkare i Norge kanske är mer ovillig att behandla denna grupp patienter med medicin, säger Johan Reutfors.

Sedan 1985, Folkhälsomyndighetengenomför undersökningar bland skolbarnmellan 11 och 15 år. Där visste barnen att värdera sitt eget välbefinnande. De ska bland annat svara på frågan hur ofta de känner att de lider av olika åkommor som buksmärtor eller sömnproblem och känner sig irriterade och oroliga.

Har barn det sämre i dag än för femton eller tjugo år sedan?

– Ja, sedan 1985 har vi observerat att psykisk ohälsa hos barn och ungdomar ökar, framför allt hos flickor, säger Petra Löfstedt, projektledare och forskare på Folkhälsomyndigheten.

Vad är det för?

– Vad exakt är orsaken till ökningen är väldigt svårt att svara på. Det vi kunde se var att det på den tiden var fler underskott i skolan och svårare krav på arbetsmarknaden. Vi försökte lägga pusslet och såg att Sveriges PISA-poäng sjönk samtidigt som psykisk ohälsa steg. Vi ser att stressen i skolan har ökat under den här perioden.

– Krisen på 1990-talet ledde till att ungdomsarbetslösheten ökade kraftigt, sedan dess har den kommit tillbaka men är inte på samma nivå som tidigare. Vi har också sett att barn och unga känner mer och mer press, just för att det blir svårare att komma in på arbetsmarknaden och kraven i skolan är större.

Bragi Guðbrandsson ser en tendens i Sverige att tro att barn är mer eller mindre sjuka och inte kan komma över sina problem utan medicinering. Han säger att många sjuksköterskor i Sverige tror att antidepressiva läkemedel används för ofta för milda och normala vardagssymtom.

– Jag tror att det kan vara så med barn. Naturligtvis vill vi att de alltid ska vara glada och alltid väluppfostrade, men livet ser inte ut så.

– Om vi ​​fortsätter att ge droger till barn och andra när de har det kämpigt kommer de inte att utveckla motståndskraft mot svårigheterna i livet. Detta är särskilt viktigt när det gäller barn. En del av att växa upp är att lära sig att hantera svårigheter och att övervinna misslyckanden.

Samtidigt är det viktigt att inte generalisera, säger Bragi Guðbrandsson, för det skulle inte vara rättvist mot föräldrar som kämpat med sina barns problem i flera år, vare sig det är svår hyperaktivitet eller depression.

"Om inget annat har hjälpt kan medicin behövas", säger han.

Många föräldrar till barn som behandlas med antidepressiva läkemedel oroar sig för effekten läkemedlet kommer att ha på deras barns hjärna, som inte utvecklas fullt ut förrän vid 25 års ålder. Desai Bostrom förstår oron men anser att det inte finns någon anledning till det.

– Svår depression som inte behandlas har en väldigt, väldigt negativ inverkan på hjärnans utveckling. Det finns inga objektiva och trovärdiga bevis för att antidepressiva läkemedel försämrar barns utveckling.